4-dagars Enduro, Skåne 5-8 juli 2010!

I sommar bär det av till 4-dagars Enduro som i år går i Skåne.

Det är en helt perfekt tävling som tar fram allt det roliga i enduron, utan att det är så där sjukt jobbigt som det kan bli efter 2-3 timmars varvlopp. Ca 30 mil / dag, på nästan bara grusväg, med 5-6 st specialprov på mellan 5 och 15 minuter. Mellan proven navigerar men med roadbook. Lunchpaus ingår.

Allt utgår från en centralort och kringliggande klubbar arrangerar lättåkta specialprov.

Det kan vara crossbanor, lokala endurospår, gräsprov eller en avstängd grusväg som man ska köra tills man ser Gud i kurvorna.

Jag har bara kört en gång tidigare, då med en Hp2 Enduro. Det går nämligen att köra med tyngre MC i en klass för sådana, men 95% kör med vanliga endurohojar. Det blir nog en 450 för mig i år, eftersom jag inte äger någon HP2 Enduro eller KTM 990. Men om proven är lättåkta får man bäst totalupplevelse av en större maskin, med mycket vrid att slada med i kurvorna på grustransporterna. Då blir transporterna nästan roligare än spec.proven.

Två härliga dagar i Spanien, mitt i januari!

Så bar det av.

Med kort varsel bokades en resa till Malaga i södra Spanien, där det fanns en plats över att provköra lite nya modeller ihop med norska återförsäljare.

BMW S 1000 RR med 193 hk och bara 185 kg torrvikt, kan ju bara bli kul!

Uppdaterade och faceliftade R 1200 RT med ny helt underbar motor som har massor med vridmoment redan från tomgång, och som även sitter i R 1200 GS till 2010, samt det faktum att fjolårsnyheterna F 800 R och K 1300 S, R och GT också fanns på plats, fick vårkänslorna att rusa (läs: I got a hard-on! Hoppas inte morsan läser...). Rapporterna från de som redan var på plats löd: "Sol, vårvärme, ibland upp till 20 grader och magiska kurvor". Favoritmotorcykeln av dessa? Det blev den du minst anar.

Tyvärr blev det lite halvmulet och kanske bara runt 15-16 grader som mest första dagen. Torrt på vägen, men halkigt av skyfallen som varit dagarna före, eftersom det ibland helt oväntat var sand här och där på vägarna, och dagens offer blev en styck R 1200 RT av 2010 års modell som parkerades i ett dike efter att först ha kanat en stund på vänster, därefter höger sida.

Upplevelsen av dagen var ändå helt underbar. Hemma var det decimeterdjup snö och 6-7 minus, här var det vårvärme och torra kurviga vägar.

När vi parkerade på sena eftermiddagen så började det regna. Eller kanske man ska säga att himlen öppnade sig och därovan fanns en större sjö?! Det regnade oavbrutet till morgonen, och dag 2 innebar körning på mestadels våta vägar med regn. Uppe i bergen, ca 1500 meter över havet, var det snö i vägkanterna. Eftersom jag lämnat fodret till mitt Gore Tex ställ hemma, så var det inte särskilt varmt. Jag satt då på S 1000 RR och bara led och ville hellre köra touringhoj med häckvärme. Så blev det. 1300 GT och all värme på max. Mmmmm.....

Regnet gjorde att tempot drogs ned en hel del under dagen, men det blev ändå 34 mil på oftast väldigt kurviga vägar.

Lunch inmundigades i Marbella (se äldre inlägg), där vi fick en skitäcklig pasta. Men, beställer man Pasta Carbonara och Bolognese i Spanien på en glassbar får man nog räkna med att maten är dels kall, och att basen i såsen troligen var vaniljglass, utrörd med något som motsvarar Blå Bands gamla restlager av pastasås i pulverform. Magne från Norge bjöd, så det var gratis. Och gratis är gott. Så jag tar tillbaks vad jag sa och hävdar motsatsen. Mums! Typ...

Fika i Puerto Banuz (reservation för stavningen), där åt vi riktig glass. Härligt att kunna sitta ute i hyfsad vårvärme och det var för tillfället uppehåll.

Om man summerar de här dagarna så inser jag nu att en sådan här vitaminin-injektion vintertid i Peters MC-lekamen, är numera ett måste. Vårvärme, torra vägar, kurvor. En perfekt försmak på MC säsongen.Men jag insåg också att jag måste åka hit med Suss på lite vintersemester någon weekend på vintern kommande år.

Nu kvarstod att lasta 21 MC och en hel massa verkstadsutrustning, sedan packa väskan och ta taxin till flyget kl 5 morgonen därpå.

Så vilken hoj blev favoriten då? Ja, jag är ju ingen raceputte som kan behärska 200 hk mellan benen. Fast jag kan bromsa bra och hittar apex ganska lätt i kurvorna. Därför vann faktiskt BMW F 800 R mitt hjärta. Bara 87 hk, men 86 Newtonmeter och med ett Akrapovic "slip on" utan decibel-killer, så murrar den fint. Släpp den aldrig under 6.000 varv, och växla tidigast vid 9.500, så har du en skitkul hoj som du kan hantera när det sladdar i regnet och som går bra på bakhjulet om man vill. Vindskyddet är totalt obefintligt, men upp till 180 går det att hänga på större hojar när det svänger. Och, oftare än du tror, så kan du köra ifrån de större maskinerna med över 100 hk mer, när det svänger. Dessutom går det att byta spår som man vill mitt i svängarna. Det är väl inga nyheter direkt, låg vikt brukar ge bra snittfart och hög kurvhastighet med sena inbromsningar. Så, vinnaren blev F 800 R. Men, ska jag köra långt är det så klart en större maskin som gäller.

Lunch i Marbella

Sent from my HTC Windows Mobile® phone.

Fin hamn

Jag tänkte åka förbi Puerto Banuz med normännen på produktutbildningen nu till veckan. Min chef sa att här ligger alla knarkkungarnas lyxbåtar och lyxbilar. Må så va hänt, men behållningen av resan kommer ändå att vara kurvorna i bergen. "Tyvärr" är det bara gathojar och inte endurohojar som ska lotsas i eviga orgier av kurvor, men man får väl stå ut med det också. :-)

Köra nya hojar i Spanien

På söndag drar jag till Malaga för att köra BMW S 1000 RR, nya R 1200 GS och RT samt ett par andra fjolårsmodeller.
OCH besiktar den S 1000 RR som min kära kollega körde nerför en djup ravin i början av veckan... Kollegan, som har börjat bli lite av en endurofantast, kanade turligt nog inte över kanten till ravinen, men hojen fortsatte självmant nerför branten och stiftade bekanstkap med ett större betongfundament i dess botten.
Sveriges först kraschade S 1000 RR skrotades var ett faktum. Eftersom det gick bra för kollegan, vi kan kalla honom Fredrik, så är det här lite små-roligt.
Det troligaste är att enduro-tarmen började skrika högljutt mitt i en kurva, och utan att tänka sig för, så skulle han ta en liten avstickare, men glömde vilken hoj han satt på, där i de spanska bergen. S 1000 RR har lite taskiga enduroegenskaper, lite av ett missförstånd verkar det som.

Prognosen för Malaga pekar på 20 grader och sol inför nästa vecka, och handlarna vi ska utbilda på nya modeller kommer i huvudsak från Norge.

Bilder från resan kommer måndag - tisdag från telefonen om det funkar.
Det är en ganska skön känsla att packa förarutrustningen, hjälmen som handbagage och dra till Arlanda. Enda smolket i bägaren är att lämna familjen hemma.

Dakar slut, Ullevålseter tvåa. Seel vann damklassen

Pål Anders Ullevålseter kom tvåa i Dakar, det har jag väntat på länge!

Han har kört bra i så himla många år, och nu äntligen hamnade han på pallen.

2000 var jag med som mecklatör på Enduro VM och Larry Gustavsson (HUSABERG) som jag hjälpte då, startade på samma minut i varje tävling som Ullevålseter, hela säsongen, så även säsongen före. (Man startar två & två, baserat på fjolårets resultat.)

Även om jag inte kan stoltsera med att jag är god vän med honom, så är det ändå väldigt kul med en nordbo på pallen i ett så prestigfullt rally som Dakar.

Berglund slutade på 12:e plats, och Annie Seel vann damklassen! Skit, det borde ju ha stått först.

Grattis iallafall till er som tog er i mål, ca 50% fullföljde inte.

Tänk om man fick stå på startlinjen nästa år...? En sniksatsning går på 500.000 kr, en seriös kring miljonen. Min vän Stellan försöker pusha mig att ta tag i det här med Dakar. Det är en av mina drömmar att köra Dakar. Men, sponsorer...? Ja, Solna Korv skulle ju vara ballt att ha som helsponsor. 750.000 rakt ner i fickan. Korvbrödsbagar´n och Jonnys Senap skulle kanske funka också. Men med såna sponsorer kanske det lyser igenom hur träningsupplägget ser ut?

Pistonhead

Yes!

Now hear this: Olika sorters konstiga special öl kan ibland smaka si och så.

Men med Spendrups-ägda Wisby bryggeri som provbryggeri för Spendrup, så kan det här inte gå fel. Fast jag vet ju inte om det är dom som tagit fram detta förstås. Men när vi var på GGN i höstas så avslutade vi GGN dagen med en afton på Wisby bryggeri, och någon viskade då detta om "motor ölet"i mitt öra.

Motor öl betyder ju motorolja på tyska, så pistonhead är nog ett bättre namn. Fast nu visade det sig att det här ölet inte har med Wisby bryggeri att göra alls. Nåväl, Pistonhead kommer ut på bolaget i februari, och finns under en begränsad tid. Ölet riktar sig till alla petrolheads - eller piston heads, hur man nu kan göra ett öl som just vi alla ska gilla? Nåväl, kul etikett iaf.

En kollega på mitt jobb kommer garanterat att köpa ett par dussin flaskor. Eller hur Tommy?

(öl-källa: http://www.bike.se/)

C1 aero

En C1:a som flyger.

På ett museum i München står denna C1:a med vinge och påskjutande propeller. Kul att se på, förmodligen en mardröm att färdas i.

Sent from my HTC Windows Mobile® phone.

Nytt Skinn!

Nytt skinnställ. Synd att det är snö och kallt ute.


Sent from my HTC Windows Mobile® phone.

Stjärtkon

Aerodynamisk ryggpuckel i skinnstället i all ära, men den som är helt rätt på GP banorna i år ska ha stjärtkon.

Sent from my HTC Windows Mobile® phone.

Kurs på gång

Startskottet för 2010 säsongen gick nog tusan idag, trots att det är -10 ute och svinhalt.

I morgon kommer 10 förväntansfulla mecklatörer från hela landet för att lära sig lite om service och teknik i dagarna 3. Kommer inte att hinna klart med alla förberedelser... Puh! Men det får gå på gammal rutin.

Kallt som...

Nu är det kallt. Minus 19 grader var det i morse.
Stellans lås har frusit (se http://vardagsmighty.blogspot.com/2010/01/fryst.html) och idag när jag var med hustru och barn på Heron City så fick man ingen espresso på fiket, för vattenledningen hade frusit. Samtidigt var det säker 27 grader varmt i affären pga alla fräna spotlights.
Undrar hur det skulle gå med oss alla om det blev massivt strömavbrott i hela Sverige. Jag menar totalt strömavbrott.
Inget vatten
Ingen ström
Ingen värme.
Och vi som bor i lägenhet? Elda? Nej, förmodligen inte. In med 6 pers i bilen, för att värma sig? Trångt... Och inte skulle man kunna tanka soppa heller, pga strömavbrott. Kanske läge att skapa ett litet nödkit i källarförrådet. Spritkök, batterier och frystorkat samt ett flak Koff.

Strömavbrott av sådan kaliber skulle märkas.
Kungen skulle abdikera, oppositionen skulle jubla och förmodligen skulle det enligt viss press vara ett dåd av Usama Bin Laden, vilket skulle rättfärdiga vår närvaro i Afghanistan.

Nåväl, det var ett stickspår från mina kära tvåhjulingar.
Till helgen är jag bjuden til Gotland på enduro tävling och after hjul fest hos Berra Marcusson. Men är det så här kallt, så blir det nog inget :-/

Årets höjdpunkter på jobbet

En vecka varje år går jag en kurs som kallas "Technical Train the Trainer", vilket innebär att man får lära sig allt om det kommande årets nyheter, så att teknisk support och utbildning av världens bästa MC-mekaniker ska löpa smidigt kommande säsong.
Är man teknik-nörd och MC freak på samma gång, så är det här årets höjdpunkt. En vecka i Weissbierens... förlåt, skruvmejselns tecken!

Dessutom är det enda gången på året jag får träffa människor med samma jobb som mig fast från olika länder. Det gör att man får mycket goda vänner i alla världens hörn. Erfarenheter och tips utbyts hela tiden. Denna vecka är guld värd, bästa på hela året, t.o.m bättre än att få köra hoj i Spanien elelr vad det nu kan vara.

En av kvällarna hade BMW beordrat som förbrödrande aktivitet, klättring i en inomhusanläggning. Man kan nog se en skillnad i aktiviteterna nu mot tidigare år. Vi har kört go-kart och supermotard inomhus, bowling etc, men nu blir det mer och mer fitness aktiviteter, kanske för att det jobbigaste har varit att lyfta ölsejdeln efter att man svingat ett par bowlingklot.
Beach Volleyboll inomhus var det förra gången, och nu klättring. Ingen middag efteråt. Bara total skräck i ett snöre på 15 meters höjd.

Peter och höga höjder är ingen bra kombination, även om jag testat klättring många gånger tidigare.
Att köra hoj rakt fram i 290 km/h är lugnt, eller att klippa ett långt platåhopp på crossbanan, men att hänga i ett rep 15 meter upp på en vägg är rena mardrömmen. Hu!
När bussen kom fram till huset med klätterväggarna i, var det en stor lättnad. Huset var kanske bara 5 våningar högt. Det här ska nog gå bra.
Men när vi närmade oss entrén såg jag att huset stod i en grop, som var lika djup som huset var högt över vanliga gatunivån, alltså ca 8-10 våningar högt. PANIIIIIK!
Men nu var det bara att ställa in sig i ledet. Jag nådde aldrig toppen i de högsta lederna, det var ganska svårt, och sjukt läskigt.
En av övningarna mot slutet av kvällen var att falla fritt några meter innan repet skulle bära upp dig. Den som säkrade skulle släppa ut 2 meter rep.
Sedan när det sträcktes för att dåren där uppe bara släppte allt och föll bakåt, skulle säkraren på marken hoppa så mycket han kunde uppåt. Det innebar att han åkte upp ganska långt och den som föll neråt ramlade iallafall kanske ytterligare 4-5 meter neråt.
Inget för mig, jag nöjde mig med att vara den som säkrade.