Göteborgsvarvet avklarat.

Det gick väl hyfsat.
Snart 40 år gammal, lönnfet och halvtaskigt tränad med en 10 procentig medicinskt konstaterad invaliditet i höger höft efter ett mindre lyckat SM i Enduro 2001..., resulterade ändå i 2h.10min. 19 sekunder på de dryga 21 kilometrarna.

Förhållandena var perfekta: Klart väder, ca 16 grader varmt, lätt bris, och dryga 50.000 andra löpare. Trevlig stämning!
Hela tiden sprang jag förbi någon, och hela tiden blev jag omsprungen av någon annan.
50 orkestrar utmed banan och tätt mellan vätskekontrollerna gjorde det ganska trevligt.


Jag fick brutalt ont i höger knä vid ca 17 km, vilket gjorde att farten tog slut för ett par km, men efter en stund kunde jag öka lite och insåg att jag när det var 2 km kvar, hade mer att ge och sparat för länge på krafterna. Målet att springa under 2 timmar visste jag redan någon månad före start, att det inte skulle gå att uppfylla. Men med tanke på den mediokra träningsinsatsen, så är jag nöjd.

Jag gissade på 2.10 redan före start, och lunkade på i strax under 6 minuters tempio (per kilometer).
Och med intervall träning skulle farten nog också öka.


Min kompis Marcus rullade in på nästan 20 minuter snabbare tid. Så jag har ju iallafall något att sträva efter till nästa år.

Under tiden man springer hinner man reflektera över rätt mycket.

1. Av att röra på sig fysiskt blir man snäll och positiv. Alla bekymmer och tankar som gnager, stress etc, rinner bort i takt med att kilometrarna rullar på.
2. Om 99 kg Peter var 89 kg Peter istället, så skulle det göra rätt gott för farten. Tänk att lasta en ryggsäck med 10 liter mjlk före start. Ingen bra idé. Bantning gäller från idag.
3. Att springa är inget billigt nöje om man är prylnörd. Skor 1800 kr, pulsklocka ca 1500 - 5000 kr, kläder, ett par tusen. Men det gör det desto roligare. Fast så klart, billigare än att köra enduro är det ju.

Det blir iallafall start 2010 också, och då SKA det gå under 2 timmar!